Refelxgarn

För att komma upp i gratis frakt från Adlibris då jag köpte någon bok i vintras lade jag till två nystan reflexgarn, Svarta Fårets Ulrika med reflextråd.  Ulrika Reflex innehåller 88 % superwashbehandlad ull och 12 % reflextråd i polyester. Började med att sticka en enkel ribbstickad mössa i vitt. Blev kvar garn som räckte till ett par mönsterstickade vantar i 7-bröder Nature, som består av 70 % mjuk ull och 30 % TENCEL. Mönstret ur boken på bild, ett av de få vantmönster med mönsterstickning  som funkar med så pass grovt garn.

G fick detta i födelsedagspresent. Nu är det för ljust ute för att se om reflexgarnet verkligen funkar, men det kommer väl en höst också igen. 

 
 

Mera stickat

Ett par rejäla knästrumpor fick L i födelsedagspresent. Mönster härifrån. Jag tror att garnet var köpt i Finland men inte äkta 7-bröder, men motsvarande tjocklek och sammansättning.

 

Ännu två par

 Det nedersta paret sockor är också stickade från restgarnspåsen, men det gröna parets garn fanns inte med i påsen från början, eftersom de är stickade av resterna efter detta par. Om man ska sticka herrsockor och har 100 grams nystan behövs två nystan (om det inte är ett väldigt tunnt garn), och då är det en fördel att sticka en socka från varje nystan. På så vis blir det lika mycket kvar av varje nystan, och det är lättare att uppskatta hur stort projekt resterna räcker till.

Tillvarata småbitar

 ...av tyg går utmärkt när målet är att rusta en treåring som börjat vara utan blöja!

Vad som kan rymmas i en fruktpåse

I januari, medan soffan fortfarande var julröd, plockade jag fram en påse med samlade smånystan av mestadels sjubröder-garn eller liknande tjocklek och fiberinnehåll från andra tillverkare. Funderingen blev hur många par vantar ock sockor det kunde bli? "Tokvantar" eller "toksockor", med vilda ränder eller fält, där målet var att göra slut på alla de små nystanen. Efter 8 par vantar och 3 par sockor i varierande storlekar var jag less och gick vidare till att sticka annat. Då återstod det ändå ganska många småsmå nystan i påsen. Men det kan ju vara bra att ha små rester i olika färger som stoppgarn också!

 

Glad Påsk!

I alla fall lite påsk är det på den här bilden: en gul tröja och den lilla påskhäxan som hänger där den brukar invid ytterdörren. 
 

Misslagom Strömsökofta

Redan förra vintern stickade jag mig en grön kofta i Lettlopi islandsull med mönster från det finlandssvenska Strömsöprogrammet. Jättefin färg och ett fint mönster. Jämförde maskantal med en tidigare islandströja, men måste ha haft annan storlek på stickorna. Och eftersom allt stickas på rundsticka så är det inte så lätt att prova. Insåg nog ändå någonstans halvvägs att den skulle bli för stor. Och det blev den! Därför blev den liggande i en påse när den blev klar, med tanke att jag skulle krympa den. I januari i år tog jag fram den. Stoppade den i tvättmaskin med några handdukar och körde ett timslångt program som heter mix. Det var lite för effektivt!

 Trots att jag försökte blocka den till rätt storlek i blött tillstånd blev den lite för tight. Jag borde egentligen haft den på mig medan den torkade i något dygn!

 Den var knäppt i tvättmaskinen och tyvärr hade knapphålskanten blivit ganska uttöjd, vilket ju inte blev bättre av att den satt tight. Den fick vandra vidare till dotter L som är någon centimeter kortare  och fler centimeter mindre i omkrets än mig. Återstår att se om den kommer till användning.Men färgen och mönstret är fint! Kanske gör jag ett nytt försök att sticka en lagom stor kofta nästa gång? Och att filta ull är tydligen bättre att göra i torktumlare än i tvättmaskin, så att det går att stoppa och mäta mellan varven så att effekten blir lagom. Någon torktumlare har vi dock inte, och att skaffa en bara för de gånger jag vill krympa ull känns inte förssvarbart.